…virka, virka, virka…

Under arbete; sopsäckar, strumpbyxor, gamla tröjor och kopparbrickor.

Ibland skulle jag vilja virka min egen rymd. Bara börja med en maska och se vad det blir, föröka en atom, kanske beryllium, och hoppas att det växer. Hoppas att det bildas ett moln av stoft som ingen har sett förut, jag kan öka och minska, lägga till och dra ifrån, göra omslag på omslag, tillföra ett nytt material, försiktigt. Kanske börja från andra hållet också och hoppas på att det möts på mitten och att det passar ihop något så när, utan beskrivningar, utan uträkningar, utan mönster, utan kalkyler som håller. Jag fäster inte ens tråden. Jag bara börjar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *